När jag kom till Sverige öppnades världen för mig
”Jag har haft två stora vändpunkter i livet, den ena var när jag fick komma till Sverige och det andra tillfället var när jag började på folkhögskola som tjugoåring.”
Henrik On, bildlärare på Eslövs folkhögskola, berättar om varför hans arbete som lärare på folkhögskola är så viktgt.
Jag föddes i Hai Phong vid slutet av Vietnamkriget som det yngsta barnet i en syskonskara på tio barn. Under mina första år flyttade vi runt för att ta skydd från bombningarna. När jag var sex år kom freden men vi som hade kinesiskt ursprung var inte längre välkomna i landet, så vi måste fly.
Min far tog sig till Kina med mig och min storasyster Anh, medan resten av familjen delades upp i små grupper och flydde i olika omgångar till olika delar av världen. Min mor stannade kvar i Vietnam för att vänta på mina två bröder som var satta i arbetsläger. Efter fem års separation lyckades hälften av familjen återförenas i Sverige.
Jag landade i ett land där vi har hur mycket möjligheter som helst!
När jag kom till Sverige som elvaåring så öppnade sig världen för mig. Jag hade bott på landsbygden i Kina där livet är väldigt begränsat. Och så landade jag i ett land där vi har hur mycket möjligheter som helst! Sport, utbildning, aktiviteter utanför skolan, jag sög i mig allt!
Jag började fjärde klass i Ängelholm och fick Finn som klassföreståndare. Han blev en vän för livet. Finn var väldigt intresserad av konst och musik och han lyckades få hela klassen med sig. Jag hade inte med mig något konstintresse hemifrån men i och med hans engagemang kände jag att det här vill jag göra! Jag fick rita, sy och slöjda på olika sätt. Finn fanns med mig sedan när jag skulle välja inriktning på gymnasiet och såg till så att jag hamnade rätt. Hans stöd har varit ovärderligt för mig.
Jag har haft två stora vändpunkter i livet, den ena var när jag fick komma till Sverige och det andra tillfället var när jag började på folkhögskola där jag gick en förberedande konstutbildning. Mitt möte med lärarna på folkhögskolan och de som läste tillsammans med mig visade att det faktiskt är möjligt att följa sina drömmar. Jag kände att så här vill jag också arbeta – i en fri och självständig skolform.
Så jag beslutade mig för att läsa till bildlärare i Umeå och flyttade dit upp med min fru och mina två äldsta barn som var små då. Och sedan har livet fortsatt – med en stor, växande familj och småningom arbete här på Eslövs folkhögskola. Jag stängde om mina minnen från flykten.
Det var deras flykt som gjorde det möjligt för mig att leva det liv jag har idag
2015 öppnades den där dörren igen. Det var dramatiskt att följa nyhetsrapporteringen om de som försökte komma hit med båtar och alla de som drunknade. Mina äldre syskon flydde precis så, med båt för att sedan komma vidare till Canada, Tyskland och Sverige. Det var deras flykt som gjorde det möjligt för mig att leva det liv jag har idag.
När Svalövs kommun hörde av sig till min familj för att fråga om vi kunde vara stödfamilj åt ensamkommande barn och ungdomar, då fanns det ingen tvekan! Jag ville ge de här ungdomarna samma möjligheter som jag fick som barn och ung. Vi har tagit emot två pojkar från Afhanistan och Syrien, som blivit en del av vår egen familj. Att få följa dem har varit fantastiskt.
Det här engagemanget tar jag med mig i min roll som bildlärare. Jag vill förmedla den passion för kreativt skapande som jag själv fick möta som ung. Allt är möjligt! Mitt mål är att våra ateljéer alltid ska vara öppna – så att du kan slinka in efter en lektion eller under en håltimme.
Du vet, kreativitet följer inte ett schema – ibland måste man bara får göra klart!
…
Henrik On, bildlärare på Eslövs folkhögskola
Berättat för Lisa Karinsdotter Pålsson
