Välkommen ombord, Jeanette!
”Jag är född och uppvuxen i Mullsjö utanför Jönköping, men har bott i Skåne hela mitt vuxna liv. Som 22-åring flyttade jag spontant ner inom loppet av ett par veckor efter en tids arbetslöshet. Jag behövde läsa upp mina gymnasiebetyg och sökte till de två folkhögskolor som fortfarande tog emot ansökningar, jag kom in i Skåne och här blev jag kvar.
Under min uppväxt rörde jag mig mellan alla möjliga grupperingar. Jag var kameleonten som smälte in men som kanske inte kom underfund med vem jag själv var förrän senare i livet. Det gav mig en uppskattning för människors olikheter och att inte alltid passa in.
När jag började på folkhögskola var det som att värderingar hemifrån och skolans värderingar möttes. Det kändes oerhört mycket ”hemma”. Trots att jag aldrig varit den som briljerat i grundämnenas värld gick studierna nu så mycket bättre. Där fanns nyfikna lärare, individanpassad pedagogik och en stark gemenskap. Efter året på folkhögskola kunde jag läsa vidare med beteendevetenskap på universitetet och tänkte: ”En vacker dag ska jag jobba på folkhögskola. Hur eller när har jag ingen aning om, men DET ska jag.”
Genom åren har jag arbetat inom föreningsliv, med organisationsutveckling, projektarbete och rest som HelpX:are (hett tips: look it up!). Större delen av mitt arbetsliv har jag dock tillbringat i arbete för och tillsammans med unga; som fritidsledare, verksamhetsledare och projektledare. Men, så hörde en gammal kollega, Patrik, av sig och tyckte vi skulle bli kollegor igen, på Eslövs folkhögskola! Jag som trots allt lovat mig själv att en dag jobba på folkhögskola iväg min ansökan och var jobbet blev mitt – kändes och känns precis hur bra som helst!
Idag arbetar jag som samordnare för SMF och SPO (Studiemotiverande folkhögskolekurs och Språkstärkande omvårdnad). Båda verksamheterna handlar i grunden om att ge människor möjlighet att ta nästa steg. Om det är något jag önskar att fler visste om folkhögskolan så är det just det. Livet kan gå åt olika håll och sätta käppar i hjulet av lika många anledningar som vi är människor. Där står folkhögskolan stadigt med en utsträckt hand. Det är bara på tok för få som känner till det!”
