Direkt från utbildning till fotbollstränare på heltid

”Jag växte som människa genom många och intensiva diskussioner med kurskamrater som hade samma ambitionsnivå och brinnande intresse för fotboll som mig.”

Så säger Melvin som gick Fotbollstränarlinjen 2020–2022 om kursen. Sedan augusti 2022 jobbar han heltid som huvudtränare för Helsingborgs IF P13, där han dagligen använder sig av fotbollsteorin och ledarkunskaperna han fått med sig.

Hur är det att jobba som fotbollstränare?

”Det är fantastiskt att vara i en miljö där man jobbar med sitt intresse hela dagen. Fotbollstränare har oregelbundna arbetstider, men varje dag utvecklar man sin fotboll och sig själv som ledare, särskilt när man jobbar med unga.”

Melvin har framför allt tränat ungdomar mellan 13 och 19 år. Vilket har varit både utmanande och lärorikt. Det svåraste är när något hänt utanför fotbollsplanen som gör att en spelare presterar sämre. Men då tänker han på vad de lärde sig under utbildningen; att dialog och diskussion är rätt väg till det mesta.

Hur ser en arbetsdag ut?

Melvins dag börjar med morgonträning för en fotbollsklass på en skola. Sen åker han till kontoret på Olympia. Där väntar möten med andra tränare.

”Vi planerar hur veckan ska se ut och diskuterar vår spelfilosofi och spelsätt, kort sagt – hur vi vill jobba. Ibland använder vi oss av videoanalys, precis som under utbildningen. Sedan planeras kvällens träning i tränarteamet.”

Hur utvecklas du som tränare?

Alla akademitränare, som Melvin, har Helsingborgs IFs utvecklingschef Hans Eklund som tränarcoach. Det är väldigt lärorikt att ha en gammal landslagsspelare som bollplank – tillsammans går de igenom träning, upplägg, utförande och utvärdering.

Upplägget är väldigt likt en dag på Fotbollstränarlinjen, där tränarutbildarna Alex och Mats går igenom teori på förmiddagarna och ger återkoppling, både individuellt och i grupp, på de deltagarledda praktikpassen efter lunch.

Brinner du för fotboll precis som Melvin så kan du söka till Fotbollstränarlinjen fram till 1 maj. För årskurs 1 måste du ha behörigheter från grundskolan och ett allmänt fotbollsintresse. Du kan också söka direkt till årskurs 2 om du redan har tränarutbildningen UEFA C, eller har genomfört B-Ungdom som du uppgraderar till UEFA C genom en kort digital kurs. Läs mer om kursen här.

Låt inte dina svårigheter hindra dig!

Till Allmän kurs med särskilt stöd för dig som är ung kan du söka från 16 års ålder. En morgon i maj stämmer vi träff med deltagarna Denise, Maja, Philip, Linnea och Elsa som går det första året på kursen. Denise är extra glad den här dagen eftersom hon precis tagit körkort.

Vi samlas kring bordet mitt i klassrummet för att prata om hur det är att gå på folkhögskola.
– Det jag gillar mest med vår klass är att jag alltid känner mig så välkomnad, säger Maja och resten av gruppen håller med.

– Vi släpper in varandra så att alla känner att de kan hänga med, även de som är helt nya, säger Linnea.

– Alla som går här har väldigt olika bakgrunder, berättar Denise, men en sak har vi gemensamt, vi har haft det kämpigt i den vanliga skolan av olika orsaker. Någon har en npf- diagnos eller så har man som jag varit sjuk under skolgången. Det gör att vi har en stor respekt och förståelse för varandra. När jag kommer in i en vanlig klass och berättar att jag är hjärntrött eftersom jag har haft cancer så blir det tyst och de andra har svårt att förstå vad det innebär. Men här hos oss finns förståelsen för varandra.

– Och du är inte ensam om att vara hjärntrött, säger Elsa, när jag kom hit var det första gången jag mötte en ung person som har samma utmaningar som jag. Det känns väldigt skönt att ha någon att spegla sig i.

Deltagarna berättar om hur viktigt det är att skolan erbjuder ett lugn på lektionerna.
– Det är upplagt så att vi får jobba i vår egen takt, berättar Philip. Och samtidigt som vi får läsa upp våra behörigheter så får vi hjälp och stöd med att klara av vuxenlivet.

– Lärarna har dessutom mer utrymme att verkligen lära känna oss, säger Maja, det är stor skillnad att ha en lärare som undervisar en liten grupp med elever som den träffar varje dag, jämfört med hur det var i de skolor jag gått i tidigare.

Varje morgon startar klassen med att äta frukost ihop.

– Jag orkar inte fixa frukost på morgonen, säger Denise, nu hinner jag vakna till lite innan jag kommer hit och så äter jag frukost med klassen i stället för att sitta hemma själv och ändå inte få i mig någonting.

– Och jag går upp mycket tidigare nu bara för att få vara med vid bordet och prata, även om jag inte äter frukost, berättar Philip, för vi har så spännande samtal vid frukosten som jag inte vill missa.

På  Allmän kurs med särskilt stöd för dig som är ung finns det en deltagarcoach kopplad till klassen. Catharina Zemlicka som jobbar med klassen hänger med på alla lektioner och hjälper även till med de sociala bitarna.

– I början möter jag upp deltagarna vid tåget, vissa möter jag upp på stationen i Lund, berättar hon.

– Det är väldigt bra att du finns, säger Elsa, för du hjälper oss att bryta isen. Vi var ju väldigt blyga för varandra först.

Det första året går mycket ut på att komma in i rutinerna och känna sig trygg med skolmiljön, berättar deltagarna.

– Man får en mer mjuk start här, säger Denise, och succesivt så kommer vi mer och mer in i skolarbetet. Catharina håller med.

– Första året handlar det mycket om att bygga och hitta sitt sammanhang, berättar hon, många som går här har ju dåliga erfarenheter med sig. Kanske har man inte gått i skolan under flera år. Under det andra året på kursen får ni ta mer ansvar för studierna. Sedan är det ju så att mycket går hand i hand. Trivs du och mår bra och tycker om att komma hit så blir jobbet i skolan bättre också.

-Ja, jag hade ju först tänkt att bara ge er en månad på prov, säger Maja, men sedan var det så roligt att komma hit så jag ville fortsätta. Ni hjälpte mig verkligen med att hitta min egen motivation.

Text: Lisa Karinsdotter Pålsson

 

 

En finurlig tolkning av tiden på Eslövs folkhögskola

Så har vi äntligen invigt vårt nya Multihus! När du kommer in i entrén möts du av en graffittimålning som en av våra deltagare, Sylvia Aalori arbetat med under vårterminen. Vi fick en pratstund med Sylvia för att höra hur hon arbetat med utsmyckningen.

”När Multihuset byggdes gick jag Studiemotiverande folkhögskolekurs och där fick en lärare nys om att jag arbetat med graffitti. Jag blev uppmanad att söka uppdraget att utsmycka väggen i entrén och fick det! En av motiveringarna var att jag har en koppling till skolan.

Målningen är inspirerad av de möten jag haft med de som arbetar och studerar på skolan. Man kan säga att den är en finurlig tolkning av det jag själv mött som deltagare och alla de infall och idéer som kommit till mig från olika personer under tiden att jag målade väggen. Det roligaste i arbetet med väggmålningen har varit att pussla ihop skolans ledord och kollegiets brainstorming med mina egna upplevelser och ord. Där finns flera karaktärer i målningen som faktiskt är avbildade av riktiga personer som jag mött här.

Ingenting på väggen är gjort av en slump. Där finns en tanke med allt. Jag har till exempel vävt in flera av de språk som talas bland personal och deltagare. För någon dag sedan hörde jag en deltagare fråga en annan om vad en textrad på målningen betydde. Då log jag brett inombords och tänkte att mitt trick har fungerat – att en utsmyckning kan bli ett sätt att bygga broar och öppna upp för nya möten.

Tiden innan jag kom till Eslövs Folkhögskola hade jag varit långtidssjukskriven och nere i depression men med hjälp av kursen och skolan kunde jag komma igen och få tillbaka min livsglädje, motivation och tro på livet. Idag känner jag att jag har verktyg att skapa mig en tillvaro där hälsa, ekonomi och platsen för eget skapande får och kan ta plats. Det har varit befriande att inte bli fast i ett fack och jag har fått utvecklas i min egen takt.

I dag går jag på fastighetsskötarlinjen och siktar på att komma ut i jobb som fastighetsskötare så småningom. Rollen som fastighetsskötare passar mig fint, jag trivs med att arbeta med människor samtidigt som jag får arbeta praktiskt. Jag ser mig som en social problemlösare, helt enkelt!

Det lär bli fler nya äventyr efter tiden här och jag ska se till att de blir färgglada också.”

Berättat för Lisa Karinsdotter Pålsson

Att satsa på Taekwando räddade mig

Grattis Mohammed, deltagare på fritidsledarutbildningen, som gick till åttondelfinal i EM i Taekwando!

Det var alldeles fantastiskt att se hur klassen hejade fram mig. Jag blev väldigt rörd när jag såg klippet. Det kändes stort att få dela det med mina klasskamrater, särskilt som Taekwandon har en så stor roll i mitt liv. Jag tränar 10 pass i veckan och siktar på att bli riktigt bra. Nu är mitt mål att ta mig till OS i Paris 2024.

 

Varför Taekwando?
Jag har sporten i blodet! Min pappa driver en klubb i Hässleholm där jag kommer från, Chae Taekwando. Och alla mina syskon tränar också, jag är yngst av tre.

Det är sporten som har räddat mig. Jag har vuxit upp i ett utsatt område och att ha träningarna att gå till har hållit mig borta från de sammanhang där jag kunnat hamna helt snett.

Hur kommer det sig att du sökte till Fritidsledarutbildningen?

Min äldre bror arbetar som fritidsledare och han är min stora förebild i livet. Han hjälpte mig och vägledde mig rätt under en period i livet då jag behövde det. Efter det sökte jag mig till ett yrke där jag också kunde vara med och göra skillnad för barn och unga. Att gå här har gett mig kunskap om livet! Jag har fått testa mig själv i situationer som jag inte mött tidigare och det har stärkt mig.

Vad händer när du är klar?

Då ska jag arbeta i Hässleholm. Det är en fin stad och jag vill ge något tillbaka till platsen där jag vuxit upp. Så länge familjen och vännerna finns nära så har du det du behöver!

Berättat för Lisa Karinsdotter Pålsson

Allt handlar om perspektiv

”Min bakgrund har gjort att jag vill vara en person som gör skillnad. På riktigt.” Möt Akram Vafa, tidigare studerande vid Yh Behandlingspedagog. Akram arbetar idag med ungdomar på behandlingshem och inom skolan.

Behandlingspedagogutbildningen har gett mig verktyg så att jag kan arbeta med flera perspektiv, inte bara mitt eget. Jag ska se till hela situationen: individen jag arbetar med, samhällets och familjens perspektiv.

Om du har få vägar in till det vanliga samhället så är det lätt att hamna snett

Jag växte själv upp i ett utsatt område i Landskrona och har en ryggsäck med tunga erfarenheter med mig. När man växer upp i den miljön så finns det få vägar in till det ”vanliga” samhället. Som ung är det väldigt lätt att hamna snett när det är ont om goda och konstruktiva förebilder där man bor. Min bakgrund har gjort att jag vill vara en person som gör skillnad. På riktigt.

I min närhet fanns det en ungdomscoach. Hon stöttade ungdomarna och såg till att de inte hamnade snett. Så ville jag också arbeta! Hon berättade att hon läst på Eslövs folkhögskola. Men för att kunna söka in, behövde jag fixa mina gymnasiebetyg. Så jag arbetade som bilmekaniker samtidigt som jag pluggade in mina behörigheter.

Och jag kom in! Det var tufft i början: ”Shit! Passar jag verkligen in här?” tänkte jag flera gånger. De tunga teoretiska avsnitten var en utmaning men vi stöttade varandra i klassen. Jag mötte lärare som hade ett genuint intresse av vem jag var och hur jag kunde utvecklas.

Det handlar om att hitta ett bra och äkta förhållningssätt till de du ska möta i behandling

Så om du funderar på att söka till utbildningen – var inte rädd för att ta utmaningen som utbildningen kommer att ge dig! Det här är inte en individuell utbildning , utan ni lär er tillsammans som grupp. I slutändan handlar det om att hitta ett bra och äkta förhållningssätt till de du ska möta i behandling.

Det väcker mycket känslor att utbilda sig till behandlingspedagog. Jag har verkligen fått arbeta med mina egna inre murar och kommit till en insikt att jag är en människa av kött och blod – ingen robot.

Genom att jag gjort den här resan själv, från hårdhet och knytnävar till samtal och självinsikt, så känner jag på mig när det börjar växa till sig hos de ungdomar jag möter i mitt arbete på behandlingshem och i skola. Det gör att jag kan avvärja det som håller på att ske. ”Försök prata istället” säger jag. Ofta får jag svaret:  ”Mannen vad är det med dig – ska jag prata?!?”.

Ducka för våldet, är mitt främsta budskap.  Känner du för att mangla den här personen då behöver du inte visa det, för du vet redan vem du är. Försök prata. Vill du fightas – gör det på rätt sätt. Gå in i en träningslokal och få ut din ilska. Är du arg på myndigheterna eller samhället, tala genom papper. Det är en demokrati vi lever i.

Jag arbetar inte bara med att stoppa destruktivitet utan visar vägen framåt

I och med min utbildning så kan jag fungera som en vägledare. Inte bara arbeta med att avvärja och stoppa destruktivitet utan visa vägen framåt. Berätta om att de här rättigheterna har du och din familj, så här kan du få hjälp om du är beredd att ta emot den.

Jag är stolt över den resa jag gjort. Men jag hade aldrig klarat av det utan min familj som funnits med mig hela vägen. Utan dem, inget.

Akram Vafa, Behandlingspedagog
Berättat för Lisa Karinsdotter Pålsson

HÄR kan du se en film som Akram gjort tillsammans med ungdomar från Lund, Malmö och Kristianstad.

Jag hittade mig själv som artist

Under tiden på skolan hittade jag det som passar mig och vilken slags artist jag är, berättar musikalartisten Eric Hallengren. Vi fick en pratstund med honom mellan repetitionerna av musikalen Så som i Himmelen.

Hur kom det sig att du sökte till Musikallinjen på Eslövs folkhögskola?
– Jag har sjungit ända sedan jag var liten och visste att jag ville fördjupa mig inom musikal efter gymnasiet. Därför sökte jag en utbildning som skulle kunna ge mig en bra grund att stå på. Eslöv passade bra eftersom jag kunde fokusera på studierna när jag var på skolan, samtidigt som Malmö och Köpenhamn låg endast 30-45 min tågresa bort med sitt utbud av föreställningar och konserter.

Vad är det bästa med ditt yrke?
– Att bygga en föreställning tillsammans och att stå på scen är det bästa som finns! Ingen dag är den andra lik. Att ta sig fram och lyckas försörja sig som musikalartist är ett tufft jobb men varje föreställning är värt det. Jag har arbetat på både små och stora scener, allt från showartist på kryssningsbåtar till roller i stora uppsättningar på West End i London. Varje uppdrag har tagit mig ett steg vidare och utvecklat mig som artist.

Vad ska man tänka på när man vill bli musikalartist?
– Att du är dig själv, har en vilja att utvecklas och kommer ihåg att njuta av det du gör.

Varför ska man söka till musikallinjen på Eslövs folkhögskola?
– Om du söker en bra grund att stå på så ska du söka till Musikallinjen. Jag fick testa på allt som ingår i musikalartisteriet under mitt år på skolan. Det är ett öppet och tryggt klimat på utbildningen där du får utvecklas och utmanas både som artist och person. Lärarna finns till för dig med stöd och kunskap och tillsammans med dina klasskamrater lär du känna dig själv som artist. Du får de verktyg du behöver för att ta dig vidare. Jag kom in på Performing Arts School i Göteborg direkt efter året på Eslövs folkhögskola och tog mig sedan vidare till studier i Storbritannien och roller på West End.

Vad fick du med dig från utbildningen?
– En kunskap om mig själv som artist och så dansen! När jag sökte in till musikallinjen hade jag aldrig dansat förut – jag var en duktig sångare men var ingen dansare. Mötet med vår danslärare Anette blev avgörande för mig. Vi som gick i klassen hade alla olika styrkor, vissa i sång, andra i teater och så de som kunde dansa. Men alla fick utmaningar som gjorde att vi höjde oss lite mer. Det slutade med att jag dansade 10 tim i veckan. När jag bodde i London fick jag uppdrag som del av dansensemblen i en uppsättning. Så jag utvecklade en ny styrka som artist efter att ha gått utbildningen.

Var det svårt att få arbete efter examen?
– För att försörja dig som musikalartist behöver du ha envishet och tålamod. Se till att rusta dig så att du kan ta många nej vid auditions och rollbesättningar. Samtidigt är det ett väldigt öppet klimat i branschen, vi hjälper varandra framåt. Du får komma ihåg att nejet inte handlar om dig som person – om du fortsätter att utvecklas så ska du se att det till slut lossnar. Idag finns det många olika scener i Sverige som sätter upp musikaler. Även om du inte slår igenom direkt i de större städerna så händer det massor av spännande saker ute i landet.

Vad gör du idag?
– Nu är jag tillbaka i Sverige och gör föreställningen så som i himmelen under våren, först på Oscarsteatern i Stockholm och framåt sommaren i Göteborg. När jag gick på Performing Arts School satte jag som mål att jag skulle få en stor roll på musikalscenen i Sverige inom fem år för att sedan ta mig vidare till West End i London. Nu blev det tvärt om, jag fick mina första roller i Köpenhamn för att sedan spela på West End. Så uppsättningen ”Så som i Himmelen” är faktiskt mitt första större svenska jobb!

 

Jag behövde bli trygg först

På Eslövs folkhögskola kan du ta igen dina studier i din egen takt. I våras mötte vi Andrea Liddell som idag studerar till socionom på Malmö Universitet. Hon läste allmän kurs efter att ha haft flera jobbiga år bakom sig. Andrea började sin tid på skolan som deltagare på Allmän kurs – med extra stöd där man får mycket stöd, både socialt och med studierna.

Vi möts i Domkyrkoforum i Lund, där det sorlar av cafébesökare. Andrea beställer en kopp te och vi sätter oss ned vid ett av borden.

– När jag började på folkhögskolan hade jag varit sjukskriven så pass länge att jag blev alldeles överväldigad så fort jag var ute bland folk. Det jag bar på gjorde mig väldigt sluten och rädd för situationer som jag inte kunde förutse. Men idag är jag på ett helt annat ställe. Jag kommer precis från en samtalsövning på universitetet där vi skulle välja en känsla som vi kände oss trygga i. Och jag valde öppenhet!

Mötet med de som arbetar på skolan var det som hjälpte mig vidare. När jag själv inte vågade drömma eller ens kunde tänka på framtiden, så fanns de där och puttade på mig. De drömde för mig när jag inte tordes själv.

Vad var det som gjorde att du kunde göra den förändringen?

– Mötet med de som arbetar på skolan var det som hjälpte mig vidare. När jag själv inte vågade drömma eller ens kunde tänka på framtiden, så fanns de där och puttade på mig. De kunde tänka och drömma för mig när jag inte tordes själv. I början kunde det faktiskt handla om att våga ta mig till skolan.

Andrea berättar om hur viktiga deltagarcoacherna var vid de tillfällena hon hade det extra svårt.

– En dag när jag hade tagit mig in till Eslöv tog det helt stopp när jag stod på stationen. Då kom Catharina och mötte upp mig och tog en lång promenad med mig.  Och så kunde jag starta om och fick möjlighet att ta till mig undervisningen. På en vanlig skola hade jag vänt och åkt hem.

Efter den första tiden på Allmän kurs – med extra stöd, började Andrea studera på heltid. När högskolebehörigheten var klar väcktes tankarna om vad nästa steg skulle kunna innebära.

– Jag blev verkligen uppmuntrad att utforska nya delar av mig själv. Jag hämtade upp nya färdigheter och kunskaper utan att omgivningen reagerade. Pedagogerna såg mig som den jag var i varje steg och bildade sig inte några förutfattade meningar utifrån hur jag mått när de först träffade mig. Det var så skönt!

Tillsammans med lärarna kom Andrea fram till att hon skulle läsa sitt sista år på Beteendevetarlinjen, den del av allmän kurs som är högskoleförberedande och liknar ett basår där du får möjlighet att prova på alla de delar som ingår i högre akademiska studier.

– Nu när jag läser andra terminen på socionomprogrammet har jag upptäckt att jag har en väldigt bra grund att stå på! När vi ställs inför större uppgifter, som uppsatsskrivande eller att tenta av längre texter då stressar jag inte längre upp mig.

Jag har med mig studietekniken och vet hur jag ska ta mig an arbetet – inte bara för att lärarna sagt åt mig att det är så man ska göra, utan jag kan lita på min egen erfarenhet.

Hur kommer det sig?

– Jag har ju redan gått igenom de där momenten! Jag har med mig studietekniken och vet hur jag ska ta mig an arbetet – inte bara för att lärarna sagt åt mig att det är så man ska göra, utan jag kan lita på min egen erfarenhet. Det har gett mig råg i ryggen och en insikt om att allt inte är på blodigt allvar. Världen går inte under för att jag inte förstår allt från början, det räcker med att jag går in och gör mitt bästa. Innan studierna på allmän linje behövde jag veta på förhand att jag skulle klara uppgiften för att jag skulle våga testa det. Nu behöver jag inte veta det – jag testar ändå!

– Det mod jag fått från folkhögskolan är väldigt värdefull, slår Andrea fast. Att våga prova det som är okänt gör att många dörrar öppnas för mig så att jag kan utforska nya möjligheter i min framtid.

Jag fick väldigt mycket stöd från alla på skolan, men utan att det fick mig att känna mig maktlös eller svag

Det har blivit dags att avsluta vårt samtal och jag undrar om hon saknar folkhögskolemiljön nu när hon studerar på universitetet.

– Först var jag faktiskt rädd för den här övergången. Men det har inte varit några problem. Under de år som jag gick på Eslöv så behövde jag verkligen bli sedd. Men när jag väl började på universitetet så var det nästan lite skönt med lite anonymitet. Jag har inte samma trygghetsbehov längre. Istället för att ha nära kontakt med lärarna så har jag ju mina kurskamrater.

Innan vi skiljs åt vill Andrea förmedla något viktigt.

– Jag fick väldigt mycket stöd från alla på skolan, men utan att det fick mig att känna mig maktlös eller svag. Och det handlar inte bara om lärarna eller deltagarcoachernas bemötande utan att all personal är närvarande och ser de som går på skolan.


Blir du nyfiken på att söka till Allmän Linje? Läs gärna mer om kursen HÄR.

Folkhögskolan ger dig en ny chans att klara studierna

Allmän kurs – med extra stöd för dig som är ung, finns till för dig som haft det extra trassligt under skolgången och behöver stöd för att ta igen dina förlorade studier. Vi fick en pratstund med Catharina Zemlicka och Linus Tenman som arbetar som deltagarcoach och pedagog på kursen.

– Den största utmaningen för oss pedagoger och coacher är att bygga upp ett förtroende hos dig som kommer hit, berättar Catharina. Vi vill att du ska känna att här får jag lov att vara den jag är. Det är helt OK att ha en dålig dag – bara du kommer hit och ger oss och dina studiekamrater en chans.

Många gånger har de som Linus och Catharina möter varit hemma i många år och upplevt en stark social isolering. Då kan det första steget att våga ta sig till skolan.

Det bästa med mitt arbete som deltagarcoach är att jag får vara med och se unga människor hitta sin styrka och förstå sina egna resurser

– Vi coacher ser till att möta upp vid tågstationen i början, säger Catharina. Det brukar bli bättre med tiden, målet med kursen är ju att bygga en grund som hjälper dig ut i vuxenlivet. Både för att du tar igen dina studier men också genom att du får träna upp dina sociala färdigheter. Många av de som går på Förberedande folkhögskola gör en fantastisk resa, fortsätter hon. Det bästa med mitt arbete som deltagarcoach är att jag får vara med och se unga människor hitta sin styrka och förstå sina egna resurser.

– Här ser vi inte bara till studierna, menar Linus, lika viktigt är hur du utvecklas som person när du går här. Det är det häftigaste med att arbeta här, fyller Catharina i. Skolresultat är inte allt! Jag möter de som kämpar och kämpar med matten, tex. Då försöker jag visa på att det finns andra möjligheter – även om du inte kan ta igen alla delkurserna i matematik så kan du med de färdigheter du får med dig från oss, ta vara på alla de andra möjligheter som faktiskt finns!

Med de färdigheter du får med dig från oss, kan du se och ta vara på alla de möjligheter som faktiskt finns att komma vidare i livet

Linus berättar att kurserna hela tiden utvecklas och anpassas till de deltagare som blir antagna till utbildningen.

– Förra året upptäckte vi att vi hade alldeles för långa lektioner och att vi startade för sent på dagen. Så vi la om planeringen så att vi börjar dagen tidigare med gemensam frukost och promenad, sedan har vi kortat ner lektionerna från 90 till 60 minuter. Vi försöker överlag ägna mer tid åt fysisk aktivitet och andra faktorer som får en att må bra.

De flesta som går på förberedande folkhögskola eller folkhögskola för unga har någon form av neuropsykiatrisk funktionsvariation.

– Det finns olika strategier för att ta dig an de utmaningar livet innebär. Du kan välja en destruktiv strategi där din funktionsvariation hela tiden lägger krokben för dig i vardagen och blir något att skylla på, säger Catharina. När du kommer hit hjälps vi åt att hitta fram till konstruktiva strategier som gör att din funktionsvariation till och med kan bli din styrka.

De deltagarcoacher och pedagoger som arbetar på Allmän kurs – med extra stöd för dig som är ung,  har väldigt olika bakgrunder. Några har erfarenhet från psykiatrin, andra har arbetat länge med människor på annat vis. Gemensamt är att kompetensen om hur samhället fungerar är hög i arbetsgruppen. En stor del av kursens innehåll handlar om att förstå hur man tar kontakt med myndigheter och all vardagsadministration som tillhör ett självständigt vuxenliv.

Om du bara visar vad det är som är svårt för just dig så löser vi det, tillsammans

– Nyckeln till att vårt arbete med deltagarna fungerar så bra är att vi som arbetar här är tydliga och ärliga. Vi vågar stå kvar, säger Catharina, även när det blir konflikter. Om du bara visar vad det är som är svårt för just dig så löser vi det, tillsammans.

– Här bygger vi långsamt upp dina färdigheter, säger Linus. Många av våra deltagare ser folkhögskolan som en ny möjlighet att klara av sin skolgång och utvecklas som individer. Varje individ är unik och vår målsättning är att tillgodose just dina behov.

 

Till Allmän kurs – med extra stöd för dig som är ung söker du via din hemkommun. Du är alltid välkommen att höra av dig till oss. All kontakt börjar med ett studiebesök på skolan där du får känna på om verksamheten kan vara något för dig.

 

Från Los Angeles till Eslöv

Två veckors intensivt arbete med att skriva årets musikal är över. Vår musikallinje har arbetat hårt tillsammans med vår gästlärare Jacob Jeffries, musiker och låtskrivare från Los Angeles. Vi fick en liten pratstund med Jacob mellan arbetspassen.

”Jag arbetar som låtskrivare och artist i Los Angeles. Just nu är jag mitt i arbetet med att släppa en skiva. Men när jag fick förfrågan om att komma hit och leda arbetet med att ta fram en ny musikal tillsammans med deltagarna på Musikallinjen så var valet inte så svårt – Sätta inspelningen på paus i två veckor? Eller missa möjligheten att kliva in i den här magiska musikalbubblan? Självklart ville jag komma hit och vara med om att skapa en ny musikal – en berättelse som inte berättats förr. Jag brukar säga att delta i en Lovewell-workshop är som att få gå loss i en godisbutik.

Att skapa en ny musikal tillsammans med andra är som att få gå loss i en godisbutik.

Jag var 13 år när jag kom i kontakt med Lovewell-metoden första gången. Erfarenheten av att skapa en egen musikal tillsammans med andra unga människor var helt magisk. Många gånger siktar man som artist mot en huvudroll. Det blir ofta en konkurrens om vem som får stå i rampljuset. Men under Lovewell-projekten gör vi plats för hela gruppen att uttrycka sig. Istället för att öva in en författare och kompositörs ord och musik, frågar vi de som deltar: Vem vill du vara på scen? Vad vill du berätta? Sedan skriver vi berättelsen ihop.

Lovewell-metoden har gett mig väldigt effektiva verktyg att driva kreativa processer.

På två veckor har vi skrivit en hel musikal tillsammans här på Eslövs folkhögskola och just de verktyg som deltagarna använt sig av, är de som jag använder varje dag i mitt yrke. De som anlitar mig vet att jag kan leverera en låt även under tidspress: Jacob, vi behöver en sång om en superhjälte! Till på tisdag! Och då har jag ett helt batteri av kreativa metoder som jag kan plocka fram.

Dessutom har erfarenheterna från Lovewell fått mig att förstå kraften av att skapa tillsammans. När vi skapar en musikal ihop uppmanar vi varandra att lämna egot utanför rummet. Istället upptäcker vi vad som händer när vi lyssnar på varandras infall och idéer. Teambuilding är grunden till allt. Jag vet att det jag gör blir en miljon gånger bättre om jag tar in fler kreatörer i processen. Bara genom ett samarbete kan resultatet bli större än de enskilda delarna tillsammans.”

Nyfiken på Jacob Jeffries? Här hittar du Jacob Jeffries på Spotify, och Humorbandet ”The Cooties” som gästband hos Conan 0´Brien 

Vad är det som gör oss rika?

Nu är snart vårt läsår slut och de sista veckorna innebär mycket reflektioner och försök till att samla ihop det året gett oss i kunskaper och kompetenser. Vi bad deltagarna på linjen Interkulturellt Entreprenöskap försöka sammanfatta vad deras år på skolan gett dem. Här berättar de om det utbyte de deltagit i, där vi först fick besök av studenter från UNIA i Peru och klassen sedan reste till Peru och byarna i amazonas där våra peruanska studenter kommer från. 

”När vi ska berätta om vad vi varit med om så är det svårt att välja ut specifika händelser, eftersom hela resan i sig var fylld av äventyr. Men en stark upplevelse som vi alla är överens om, är tiden vi spenderade i byn Caimito.

En varm och fuktig kväll satt vi uppe tillsammans under den mest stjärnklara himmel vi någonsin har sett. Vi var hemma i byledarens hem och drack varm risdryck. Han berättade för oss om byns situation, då de fått problem eftersom regeringen beslagtagit fiskerättigheter i vattnet runt byn. Även illegala kokaodlingar hotade deras säkerhet och många människor, trots den stora fara det innebar, tvingades att börja arbeta på odlingarna för att överhuvudtaget kunna försörja sig. En av de större insikterna som vi fått är hur komplexa problem relaterade till ojämlikhet och orättvisa är, eftersom de är anknutna till så många delar av samhället. Det är inte bara att “lösa problemen” med hjälp av pengar, för det finns så många delar som påverkat att problemen existerar från första början.

Men trots den tuffa verklighet som dessa människor levde i, så fanns det en sak som vi ibland upplever saknas här hemma i Sverige. Hela samhällsbilden genomsyrades av en känsla av gemenskap och samhörighet, att “vi löser detta tillsammans”, vilket är en skillnad från det mer individualistiska synsättet vi på ett sätt har i Sverige. Trots att ingen av dessa människor levde i överflöd var deras vilja att dela med sig stor, vilket gav oss en stark påminnelse om att rikedomar kan se ut på flera sätt en ett. Om det är något som alla de personer vi träffat hade gemensamt, så var det en extremt stark drivkraft och hängivenhet till att ge tillbaka till samhället. Entreprenörskap och självledarskap i vår del av världen är ofta mer ett personligt val, men på andra sidan jorden, kan det vara den enda lösningen. Det är en enorm kreativitet och kapacitet som dessa personer besitter och det lämnade oss väldigt inspirerade på många sätt.

Efter att ha kommit tillbaka till Sverige, är det fortfarande svårt att sätta ord på alla insikter som vi fått under dessa veckor i Peru. Många gånger har det varit svårt att sätta ord på alla de starka känslor som vi har känt och att uppleva teoretisk kunskap i verkligheten är en helt annan historia än att bara läsa om det.

Att få se ett annat samhälle, att få träffa människor som lever ett liv som är väldigt annorlunda från ens eget. Hela vår utbildning här i Eslöv har byggt på interkulturalitet, om bildning, förståelse och kunskap om samhället, människor och om oss själva. Resan till Peru var ett fantastiskt komplement som fördjupade våra kunskaper och den har inte bara bidragit till en ökad förståelse för världen och människor, utan vi har fått nya vänner, minnen för livet och för många av oss en stor önskan om att få resa tillbaka! Vi har sagt det, men vi säger det igen; det går att läsa mycket om vad som händer i andra delar av världen, men genom möten med människor där man kan dela både känslor och historier så lär man sig så otroligt mycket mer.”

Interkulturellt Entreprenörskap 2018/2019

Vill du läsa mer om erfarenheterna som våra deltagare och peruanska studenter fått genom utbytet?
Här kan du läsa Fernandos tankar om vad studierna på Eslövs folkhögskola givit honom.